BROKEN

De senaste dagarna har känts väldigt deprimerande. Jag har väl ingen speciell anledning. Men känner mig så stressad varje dag då jag ska åka tunnelbana, stressa dit sedan byta till nästa för att komma till & från jobbet.
Alla tankar bara blandas ihop  till en stor bubbla och det har varit väldigt jobbigt att andas.
Massa av ångest och panik över massa gamla minnen.

Jag hatar när man faller ner i den här gropen, när ett mörkt moln lägger sig över ens huvud och axlarna blir tunga.
När en enkel sak blir svårt och om något går fel så faller allt samman.
Att ta sig igenom en hel dag är så jobbigt.
Man kan bara tänka negativt och inget positivt, all energi sugs ur en och kvar står en känslosam person som bara stirrar ut på samhället.

Allt  blir så obetydligt och man tappar orden.
Man bara står där...
hatar den här känslan

Tracy Chapman:
You can close your eyes
And see the picture perfect life
Inside of your mind
Dreaming only of the days ahead
Wanted and wished for more than now
Or the days behind
You waste your time

Låtens spelas om & om igen